Hej hej hemskt mycket hej. Lite mer än ett år har passerat sen sist jag postade ngt i denna öppna dagbok. Vad har jag då sysselsatt mig med, kanske en del av er undrar. Jobbat, jobbat, firat jul & nyår med släkt & vänner, jobbat, 3 veckors semester i Vietnam, jobbat och så indäremellan har det blivit en del besök till bästkusten och fina Göteborg.
Sommaren tog slut och så även delvis mina timmar på Stadium, kände att det var dags för en flytt samt nytt äventyr och siktade in mig på Oslo. Nu sitter jag här i vackra, fina & goa Oslo med Anna. Hon jobbar heltid på Statoil & jag fick nyligen en deltidstjänst på en juice/sallads/kaffe-bar vid namn Fresko. Känns lite som ett drömjobb, har länge velat prova på "café" yrket & vad det har att erbjuda. Men detta är så mkt bättre! Allt grundar sig i en hälsosam livsstil med färska råvaror och helt utan några konstiga tillsatser & what-so-ever. Juicer/shakes gjorda av enbart pressad frukt, gojji bär etc etc. Och sallader som är bland de godaste jag ätit. Påtal om ätit så kommer lunch ingå varje ( ! ) dag jag jobbar, fantastiskt att inte behöva tänka på att ordna lunchlådor..

Imorgon flyttar vi från vårt nuvarande kollektiva boende till ett annat, bättre läge & i mycket bättre skick än detta. Längtar så! Annas föräldrar är här på besök över helgen så dem hjälper oss att flytta över alla saker imorgon, så uppskattat med extra hjälp. Sen jobbar jag mellan 11-16 på Fresko, så blir det väl en sväng till gymmet/löprunda därefter, sen hem till vårt "permanenta" hem för x månader framöver.

Trevligt att ventilera sig litegrann här igen, dröjer inte lika länge tills nästa inlägg, det kan jag lova ;-)
Ha de bra häääj!

Ehm ja, vart ska man börja? Jag är hemma igen, efter en total flopp i England. Tänker inte gå in mer på detaljer men det kan sammanfattas som så att jag helt enkelt kände mig klar med au pair livsstilen samt saknade allt och alla här hemma. Det är då en sak jag insett under mitt år i USA och annat resande som skett, att vi har det riktigt bra här i Sverige. Att jag har helt underbara vänner, en fantastisk familj och ett hemtrevligt hus i en stad som faktiskt är helt okej. Jag känner att jag uppskattar saker på en helt annan nivå än vad jag gjorde innan jag åkte till USA, då det mesta togs för givet.
Hur som, jag landade på Skavsta flygplats i lördags kväll och pappa & Rickard kom och hämtade mig. Vi åkte hem och möttes av mamma i dörren som någon timme tidigare kommit hem från Ullared, samt en glad ylande vovve. Kändes underbart att vara hemma och det gör det fortfarande. Efter Body Pump passet igår, när jag satt i bastun och drog ljupa andetag, kom tårarna. Ett stort lyckorus drog över hela mig och ja, vad mer kan jag säga än att jag är så himla glad över att vara hemma. Och veta att jag inte behöver stressa för att träffa några osv osv. Jag hinner, och det känns superskönt!

 

På kvällen sen så kom Josse och Lisa över hit, vi kikade X-factor, gjorde kanel stekta äpplen samt kollade "den nya" Beck filmen från 2009. Ni är underbara tjejor, så himla underbara!

 

Nu är jag nyss hemkommen från en regnig promenad med hunden. Ska ta och skriva iväg några mail och sen göra mig iordning, sen ta bussen kl 11 in till stan och gå till Arbetsförmedlingen. Lika bra att skriva in sig, I guess. Ha en fin dag så hörs vi, :)

 

Hej på er kära läsare, vet att jag varit riktigt usel rent ut sagt på att uppdatera här men det har verkligen varit intensivt med saker sen jag kom hem för prick en vecka sen. Att vara hemma är verkligen underbart, känslan av att mötas på arlanda flygplats av min älskade familj samt min fina barndomsvän var obeskrivligt. Att få känna deras lukter och att få njuta av en välplanerad picknick påvägen hem från flygplatsen. Äntligen fick jag min efterlängtade leverpastejs smörgås med saltgurka haha. Samma dag som jag kom hem överraskades jag med släkt besök på eftermiddagen vilket jag blev oerhört glad för, hade jag inte räknat med, men självklart hoppats på! På kvällen sen så åt vi grillat, OH MY GOD så gott det smakade. Kommer alltid vara favvo nummer 1. På måndags kvällen sen så blev det ännu mer överraskande. Då hade nämligen Lisa och min mamma ordnat ihop en middag för några av mina vänner. De enda jag visste skulle komma var Lisa och Josse, men sen var det dukat för ytterligare 9 personer. Sen började det ringa på dörren och det blev kära återseenden, åh så härligt det var att träffa alla igen. Obeskrivligt!

 

 

Så ja, sen har dagarna fyllts med massor av grejer, har varit över hos mormor och morfar på morfars underbara köttbullar samt mjölkmakaroner. Har varit nere på stan med lillebror och även hunnit med en utgång, filmkväll med mina fina vänner samt sleepover. Denna söndag eftermiddag samt kväll har jag spenderat med familjen. Jag och rickard spelade lite tennis när jag kom hem från Malin vid tre tiden och sen vid 6 så åt vi middag bestående av flygande jakob, ris och sallad. Så himlans göttigt! Sen spelade vi "med andra ord", vilket var fasligt roligt och det bjöds på en hel del knasiga ordförklaringar samt mycket skratt. I stundens hetta fick jag för mig att det lever sköldpaddor på Antarktis. Att jag menade Galapagos öarna är ju inte lätt för min lillebror till team-mate att förstå.

 

Kan även avslöja att jag flyttar till England på onsdag. Har inte skrivit något om detta här än för det har väl inte varit helt klart samt så har det helt enkelt varit alldeles för mycket i rullning på sistone, med resemånaden, hemkomst och sådära. Men så är det i alla fall, England nästa. Närmare bestämt en liten stad 30 min utanför London som heter Reigate. Där ska jag jobba delvis som au pair hos en familj, ska ta hand om två jättesöta tjejor på 4 och 6 år. Dem kommer inte behöva mig på "fulltid" i och med att tjejorna går i skolan samt att min värdmamma är delvis hemmafru , delvis flygvärdinna. Så min huvudsakliga plan är att antingen skaffa ett extra jobb därborta eller studera. Jag kan väl helt ärligt säga att jag har haft lite kalla fötter de senaste dagarna i och med att allt här hemma är så himla underbart, vänner/familj/mat osv. Men jag har bestämt mig för att ge detta en ordentlig chans, det är ett jobb jag signat upp mig för så ska verkligen göra mitt yttersta. Ett stort plus är att barnen har två veckors lov i oktober så under den tiden så ska jag åka hem och vara hemma. Så ska vara där 5 veckor innan jag får komma hem 2 veckor. Tror och hoppas att detta kommer bli bra.

Hoppas ni läsare som följt mitt år som au pair i USA även hänger med på min nästa resa till UK. Ta hand om er så hörs vi!

 

Började denna lördag med en jogg runda och lite styrka innan det var dags för dusch och sedan pannkaksfrukost, igen. Både Emma och jag är väldigt less på pannkakor nu och det är tyvärr vad som kommer serveras på hostelet i Las Vegas också, men men, får la ta och köpa frukt och ha på rummet. Hur som, efter frukosten så gjorde vi oss iordning och kilade iväg mot en mysig Fransk restaurang/fik för lite lunch. Atmosfären därinne var verkligen supermysig och påminde om ett fik som mamma och jag besökte för länge sen i gamla stan i Stockholm. Smörgåsen som vi båda beställde, var helt otroligt delicious!

 

 

Vi promenerade sedan tillbaka in till Union Square för att möta upp Nina som skulle komma in och spendera dagen med oss. Superskoj!! Blev ett kärt återseende. Vi gick sen alla tre för att leta reda på bussen som skulle ta oss ut till Golden Gate bron, och efter mycket om och men så hamnade vi på rätt buss som tog oss ända fram. Så himla galet häftigt så inga ord kan nog beskriva den känslan, att promenera över bron och verkligen vara där. Den bron som jag tidigare bara googlat bilder på och önskat att få se i verkligheten, äntligen! Vädret kan vara väldigt avgörande också just med den här platsen för det är ofta dimmigt, en vi lyckades få klart och fint, med endast lite dimma/moln längre bort.

Vi gick över hela bron för att komma till en bättre utkiksplats på andra sidan, och det visade sig (Emma och jag googlade) att bron är hela 2,7 km lång, så 5,4 km sammanlagt. Kändes verkligen inte som att den skulle vara så lång, nog för att vi var väldigt trötta i fötterna när vi väl satt på bussen tillbaka till centrum.

 

 

 

När vi kom tillbaka till centrum var vi alla sjukt hungriga så vi tog första bästa stället och slog oss ner. Det blev ett gammeldags Amerikanskt diner, riktigt karaktär känsla och charmigt. Maten var helt okej, men som efter alla måltider här i USA känner man sig så himla äckligt mätt, saknar sverige maten och vanlig husmanskost som aldrig förr! Vi sa i alla fall hejdå till Nina efter middagen och sen gick Emma och jag tillbaka till vårt hostel och klädde på oss tjockis hood tröjorna eftersom det inte är speciellt varmt här om kvällarna ;)  Nu har jag precis ställt alarmet på 8.45, så det blir sovmorgon och sen ska vi checka ut kl 10. All packning har vi fixat ikväll, smart smart, och så imorgon kör vi en brunch på det där goda franska stället innan vi beger oss till husen i serien Fullt Hus, eftersom vi inte hann med dem idag. Imorgon kväll vid 8 tiden anländer vi till Las Vegas, och dagen efter det, allstå måndag så står Grand Canyon på schemat, gryyyymt!
Nu ska vi sova, godnatt med er.

 

Emma och jag anlände fint och säkert hit till San Fran igår (torsdag) vid halv två tiden, checkade in på vårt hostel efter en dyr taxi resa. Vårt hostel är väl helt okej, vi sover ju i stort sett bara här så det behövs väl inte så mycket mer. TV med disney channel har vi också iaf haha. Nej men det viktigaste och bästa är att vi bor väldigt nära Union Square, vilket är som ett centrum, så det är kanon. När vi kom igår så gick vi runt i alla möjliga affärer och utforskade lite här i området. Sen blev det middag och tillbaka till hostelet för en slapp kväll och sömn.

 

Imorse ställde jag klockan och drog ut på en liten jogg runda. Väldigt skönt och roligt att få springa lite i en ny stad, sprang ner och såg denna fina byggnad.

 

Kom hem, duschade och väckte Emma, sen stack vi ner och gjorde pannkakor till frukost. Egen servering, trodde det skulle vara dukat o klart men icke sa nicke. Goda pancakes blev det iaf. Sen vid tio så var vi klara för att göra lite turistande. Vi började med ett dagligt foto vid "hjärtat" och promenerade sen ner mot China Town. Smockat med folk och vi fick även se hur en stor lastbil fylld med trälådor med höns i, togs in i en butik, fy av bara tanken på vad som ska hända med dem hönorna. Vi promenerade vidare och hamnade nere vid hamnen och den berömda Pier 39. Strosade runt där och åt sedan lunch på ett ställe kallat Wipeout, jag åt en jättegod taco sallad. Senare gick vi och såg sjölejonen och fick även syn på Alcatraz fängelset samt Golden Gate bron.

Sen, duktiga som vi är, tog vi upp turistkartan för att kika upp vart den där kända kurviga branta backen var någonstans, och det blev vår nästa destination.

 

 

 

 

Vi har gått så otroligt mycket idag så både Emmas och mina fötter är galet trötta. Vädret här i San Fran är verkligen till och från, det kan vara jättevarmt och skönt ena stunden och vips så kommer en kall bris och det blir kallt och burrigt. Vi njuter i alla fall väldigt mycket av att vara ute på resande fot och inser verkligen att detta är det vi under hela året sett fram emot. Och nu är vi här, vårt första stop på resemånaden!
Just nu ligger vi och slappar på rummet och småkikar på Say Yes to the Dress. Tänkte sova snart för att vara pigga och alerta för en joggrunda imorgon bitti. Morgondagens planer blir att besöka Huset Fullt husen samt Golden Gate bron. Ta hand om er så hörs vi, puss & kram

 

Den här förmiddagen har seglat förbi men jag har hunnit med det mesta som skulle hinnas med. Imorse när jag ätit frukost och kollat ett avsnitt Greys så stack jag iväg på en sista löprunda här på Queen Anne, älskade kvarter! Tog vägen förbi Kerry Park för en sista vy över denna underbara stad, som för ett år varit mitt hem. Jag har träffat så många underbara människor och vänner, fått uppleva så otroligt mycket och rest och sett platser som jag tidigare bara drömt om. När jag satt där i parken och stretchade och blickade ut över Space Needle och vattnet osv, så kom tårarna och paniken steg inombords. Jag vill verkligen inte åka härifrån! Samtidigt som jag vill påbörja mitt nästa äventyr samt träffa vänner o familj därhemma. Åååååh, allt är så himla känslosamt just nu.

 

 

---

Nu jisses amalia ska jag ge mig på att skriva några rader. Skulle vilja försöka få ner allt jag känner i ord men det är nog rättså omöjligt. Jag är jätte excited över de resmål som väntar de kommande veckorna, samtidigt som jag är förkrossad att behöva lämna mitt hem här. Min stad, mina vänner, mitt downtown, min vardag, mina grannar, mitt gym.. buhu vad det här är tufft. Men även fastän jag hade förlängt så hade den här dagen kommit ändå, precis lika känslosamt som det är nu.

 

Jag har i alla fall haft en helt underbar helg, den bästa på länge! I lördags så åkte vi ut till Greenlake och hängde hela dagen. Det var jag, Nina, Linn, Mickis, Johanna (nya au pairen som tar efter när Emma åker) och så en annan svensk au pair som Mickis kände. När klockan närmade sig 5 så åkte jag, Nina och Linn hem till Queen Anne där det blev snabbdusch och så ner till den grekiska restaurangen nedanför backen, Athina. Gick från att vara dööööö hungrig till att bli döööömätt. Blev lite kort i Kerry Park på vägen.

 

Självklart blev det filmhyrning, och inget mindre än American Pie Reunion. Kommer sakna detta smidiga sätt att hyra film, denna box står utanför SevenEleven och det är verkligen världens smidigaste, och billigaste - typ 9 svenska kronor. Efter att ha hyrt film så mötte vi upp Amanda som kom med bussen, så kilade vi alla hem till mig för filmmys/popcorn/sleepover.

 

När klockan närmade sig midnatt så var vi allihop skapligt trötta och redo för att få lite sömn, för dagen efter skulle börja tidigare än vanligt.

.. 05.50 så ringde väckarklockan. Dags att tagga inför dagens utflykt till mäktiga Mt. Rainer!!

Det blev en redig grötfrukost för oss allihopa innan vi åkte och tankade upp bilen och sedan för att hämta upp Emma. Sen bar det av! En bilresa på ungefär 2,5-3 timmar upp till Paradise, Mt. Rainer. Vi stannade till på en rastplats innan vi åkte ända upp till Paradise där man parkerar och börjar vandra uppåt. Gjorde några toabesök samt åt lite av våran matsäck, ägg bland annat vilket smakade otroligt bra. Sen åkte vi upp och hittade parkering och påbörjade vår lilla hajk upp på berget. Jag vet nog inte vart jag ska börja beskriva denna upplevelse, för oj vad det var amazing! Naturen där uppe var som taget från en film, vyerna likaså. Och luften, ja jag har nog aldrig tidigare andats så ren och fräsch luft förut. Alla var på strålande humör och vädret kunde inte varit bättre. Vi hade helt enkelt en helt underbar dag, tack fina tjejor för det bästa sällskapet! :D

 

Hemresan i bilen gick bra, tills det att vi släppt av Linn och skulle hem till mig igen. Dem har nämligen stängt av en av motorvägarna över bron så all trafik måste typ gå genom alternativ 2, en annan motorväg över. Så självklart var det smockat med trafik, har nog aldrig tidigare sett liknande bilköer. Alla 6 filer på motorvägen stog i stort sett still. Galet sakta gick det, var fast där i mer än 40 minuter, innan vi kom ut till vår avfart då det flöt på mer.

 

MÅSTE bara berätta också vad som hände när vi satt fast i bilköerna. Eftersom det tog sån lång tid, vi var alla trötta efter en lång dag och uttråkade att det knappt hände nå i trafiken. Så vi skruvade upp musiken, hade nedvevade rutor och sjöng för fulla muggar. Till bilar som passerade med rutorna nedvevade så gjorde vi även indianropet, ni vet, som man gjorde när man var barn och satte handen för munnen så det lät woa woa woa woa. Det roade vi oss med, hade roligare än någonsinn hahaha. Bilarna som körde förbi tyckte väl inte det var det mest normala dem sett, men skrattade och körde vidare. ÄNDA TILLS, vi passerade en vit (ful) bil med en ensam kvinna i. Vi gjorde vårt fina indianrop och fick en blick som sa något i stil med; What the hell..  Hennes fil gick snabbade än våran så hon hamnade framför oss en bit. Vi återgick till vår finsång (?) och hade svinkul. Helt plötsligt är vi jämsides med kvinnan i den vita bilen igen och det som hände sen gick jättefort alltsammans. Hon slänger en takeaway kopp med kaffe som hon setat och fimpat sin ciggarett i, in i vår bil!!!!!!!!! Amanda och Nina får på sig och lukten var.. inte den fräschaste. Vi var i chock! Vem gör nå liknande? Galna kvinna alltså. Vi var arga som bin men i skrattanfall samtidigt för hela händelsen var så sjuk. Som tur var så kom inget av kaffet på tygklädseln i bilen, utan det enda som krävdes var lite putsning utvändes samt rejäl vädring. Önskar att vi sett reg numret på bilen så vi kunnat mjölka hene på pengar med en stämning. Aja, får helt enkelt hoppas att hon inte somnade med gott samvete på kvällen.

Att få duscha av sig och tvätta håret när vi kom hem var det härligaste på länge. Mikaela, Emma och Elin kom senare hem till mig och så gjorde vi allihop sällskap upp till Menchies för kvälls gott.

 

 Måndagen var kommen och det var dags för Nina att bege sig mot sin nya familj i San José. Jag skjutsade iväg henne till flygplatsen och allt gick fint. Så knasigt för när vi sa hejdå så pratade vi om att vi kommer ju ses när Emma och jag kommer till San Francisco, (för det tar endast 30 min för Nina in dit), och att det faktiskt är nu i helgen. Woho! 
På kvällen åkte jag in till stan & mötte Emma för att kolla upp alla viktiga nummer och uppgifter till hostel och flyg osv inför resemånaden, som by the way närmar sig med stormsteg.

 

Idag tisdag så var jag iväg till gymmet, för sista gången! Sade upp mitt medlemsskap, med sorgen i halsen. Senare skypade jag med mamma, pappa och rickard innan jag stack upp till avenyn för att uträtta ärenden så som skeppa hem väskan samt skor till Malin. Satte mig sedan ute i solen en stund för att bara varva ner lite och njuta av en solig findag i Seattle. När klockan närmade sig 6 så tog jag bussen in till stan för att säga på återseende till vännerna. Efter att alla fixat mat från olika ställen så möttes vi upp och satte oss nere i parken vid Pike Place Market.

Har träffat så himla fina och goa vänner härborta under detta år, och kan väl inte vara mer än lycklig över att alla bor i Sverige i alla fall. Till skillnad från Garret och Jordan, Amerikanarna som vi umgåtts lite med den senaste tiden. Att säga hejdå till Seattle gör ont i hela hjärtat, hela kroppen! Ikväll var min sista kväll nere i downtown med tjejorna, tills nästa gång vill säga - reunion inom loppet av 3 år! All kärlek till er och Seattle, mitt andra hem ♥

Helt sinnessjukt galet läskigt och bara overkligt, att det här är min sista helg i Seattle. HJÄLP! Den här helgen som hela tiden kännts så himla långt borta, som att den aldrig skulle komma. Som om jag skulle vara här för alltid. Buhu. Vi gör denna helg till en minnesvärd sådan iaf, med start idag fredag då Nina och jag åt en utsökt pannkaksfrukost med alla delikatesser och tillbehör man behöver. Kände oss även oerhört vuxna när vi ramlade in på ämnet bensinpriser, jämförde med hur det var förut samt med hur prisvärd besinen är här i USA. Jovars, vuxna tjejor!

 

 

Efteråt så åkte vi ut till Greenlake och spenderade några timmar i solen och tog ett svalkande dopp i sjön. Helt underbar dag. Njuter verkligen av att få vara ledig min sista tid här i Seattle, att få göra vad jag känner för och jag är även överlycklig över att Nina spenderar den här tiden med mig, min sleepover kamrat!
Ikväll så åkte vi ut till Emma & Mickis för en taco kväll, super gott som alltid och med härligt sällskap. Imorgon är planerna att åka ut till Greenlake och hänga hela dagen, packa med matsäck osv osv, aaaa vad finfint det ska bli :D  Hörs mer imorgon eller på söndag. Puss och kram

 

Det var självklart svårt att säga hejdå till värdfamiljen på flygplatsen igår, men det gick relativt bra och blev inget tårkalas förrän jag satt i bilen påväg hem igen, utan dem..

 

När jag kom hem så stack jag iväg till gymmet, skypade med mamma, pappa och rickard och sen var det dags att ta tag alla au pairers största mardröm - provpacka! Jag började med att packa den väskan som jag ska skeppa hem, hoppas innerligt att det mesta skulle få rum (med tanke på att klädhögen var trippelt så stor som väskan) och det fick rum också, det mesta. Några stickade tröjor samt jeans får helt enkelt hänga med runt i San Fran-Vegas-Miami. Sen var det dags för, the one and only, den stora incheckade väskan. 23 kg är tillåtet. Slängde ut hela garderoben på sängen och började rulla alla kläder och göra allt så litet och platt som möjligt. Allt gick i och med gott om rum för smink samt alla produkter samt plattång osv, och så slänger jag i alla skor och dator osv i carry on bagaget. Känns skönt att kunna dra en lättnadens suck över att det kommer gå bra trots allt.

 

 

På kvällen så åkte jag och Elin hem till Emma och kikade lite SATC innan vi vid 10 tiden hämtade upp Nina hemma hos henne. Hon har varit i rematch med sin värdfamilj men har hittat ny och flyttar på måndag. Men tills dess ska hon få "flytta in" hos mig. Får en room mate, känns superskoj! Det roligaste var att efter att ha ställt ut alla väskor i tvrummet så ställer hon en plastväxt från IKEA på min byrå, "Nina flyttar in", hemtrevligt och fint ;)

 

 Idag så åt vi majskolvar till lunch här hemma, och åkte sen in till stan vid 3 tiden. Svängde förbi Target så jag kunde köpa hörlurar för mina gick sönder häromdagen. Samt så köpte jag ÄNTLIGEN mina efterlängtade Nike free run löparskor. Lyckligast!!!!

 

Sen på kvällen så åkte Nina och jag för att hämta upp Elin och sen vidare ut till Amanda på Mercer Island för lite taco kväll. Sååå himla gott, jisses vad jag var hungrig och så gott det smakade. Satt länge ute på deras vackra uteplats och pratade, superkväll.

 

 

Imorgon är inte alarmet ställt alls, ska ta tillfället i akt och verkligen sova ut. Sen blir det morgonpromenad (förmiddags promenad..) med Nina och så lite brunch på det. Nu ska jag sova för ögonen stängs gång på gång av sig själva, gott tecken på vad jag behöver. Hörs mer imorgon , godnatt!

 

 

Det är precis vad jag försöker intala mig själv just nu efter att ha gråtit floder under kvällen. Ätit jättegod middag med hela familjen, och redan då började tårkalaset när det ska utbringas skål och M ställer sig upp från sin plats och säger "I want to thank everyone for being here tonight on this dinner, and I want Emelie to stay forever and that we never would go travelling to Europe so Emelie could stay here with us". Då brast det. Jag har alltid vetat om att jag är en sucker för jobbiga/ledsna stunder, men att jag redan under middagen skulle börja gråta räknade jag inte med. I alla fall, sen stack alla kids iväg och köpte glass på Molly Moon (där dem gör hemmagjord glass) och sen blev det dags för paketöppning. Jag fick helt underbara presenter av min värdfamilj, en supersnygg tröja där det står Queen Anne, en läcker fotoram med Seattle och paraplyer, ett väldigt behövande resebidrag samt ett väldigt fint skrivet kort som gjorde att tårarna forsade. Det blev ännu mera verkligt där, med dem orden nedskriva, att jag verkligen åker. Av mig fick dem en fotoram med en bild på alla oss från stugan i Glacier National Park. Samt ett presentkort så att hela familjen kan åka upp i Space Needle, för det har ingen av dem gjort och jag vet att M och O är rättså excited. Sen såklart så knåpade jag ihop ett stycke text på ett kort, gjorde mitt bästa med att försöka få ner allt i ord, men det är tusan så svårt. Allt som dem gjort för mig under det här året, hur dem från dag 1 välkomnade mig in i deras familj med öppna armar och ett glatt positivt intryck. Det är jag dem evigt tacksam för! Dem är min andra familj, min familj på andra sidan jordklotet i Seattle, USA!

 

 Imorgon bitti vid 10 tiden så ska jag skjutsa iväg dem till flygplatsen, känns skönt att göra det och få den absolut sista stunden med dem. Ännu mera tårar då räknar jag med, men ska försöka att tänka positivt. Som jag sagt till M hela kvällen, att minnas de helt fantastiska stunder vi haft tillsammans och allt roligt vi gjort! Att vi åkte skidor uppe i Montana, åkte båt under sommaren och hur vi gjort varje dag speciell.

Ska ta och släcka ner här nu för att få lite sömn så vi hörs mer imorgon, godnatt!

Johorå, igår kväll var jag som sagt på Sounders match med Amanda, Elin, Mickis och Emma (en ny tjej) och bevittnade när LA Galaxy fick stryk av vårt the Sunders FC med 4-0. Matchen var awesome, 61 000 människor på arenan och stämningen var i full gång. Solen strålade och svetten rann, för självklart fick vi den sidan där solen låg på och gassade ända in till den 90e minuten.. (klagar inte, men det var fasiken stekigt däruppe). I alla fall, matchens 90 minuters fokus låg väl på spelare nr. 23 i LA Galaxy, nämligen Becks. Så jäkla insane galet att se honom spela live, jag menar, han var min största idol när jag var mindre, the good old days så att säga ;)  Posters på honom täckte mina väggar och jag minns den födelsedagen då jag fick hans lagtröja (när han spelade för Real Madrid) hur jäkla lycklig jag var. Använde den inte ens till en början utan satte upp den på väggen.. Ja, han var som sagt min idol. Och att nu, många år senare, få se han spela, gav mig ärligt talat fjärilar i magen. När han dök upp på närbildsskärmen under alla hörnor och frisparkar, nomnom vilken man!! Tror vi alla 5 satt och dregglade rätt skapligt, tjoade och hade oss, haha. Crazy Swedes..

 

Vaknade upp klockan 8 imorse av att det spelades instrument i källaren utanför mitt rum, att någon studsade med en basketboll på övervåningen precis över mitt rum, samt att ingen höll ljudnivån på låt säga.. normal volym.
Trött och irriterad röck jag åt mig hörlurarna och lyssnade på Melissa Horn, det stängde ute allt annat oväsen och gjorde så jag kunde somna om. Vaknade sen vid 10, åt frukost och kikade ett avsnitt Greys innan jag vid 1 tiden var utanför dörren iklädd promenad kläder och redo för en lång rask promenad ut till Greenlake. Solen sken och det var riktigt varmt och skönt ute. När jag kom fram till Greenlake så gick jag runt sjön och sen vände jag och gick hemåt. 2 timmar och 20 minuter senare befann jag mig äntligen på vår veranda. Trött och uttorkad, även fastän jag hade vatten med mig under promenaden. Gjorde iordning en välförtjänt lunch/snack och satte mig ute i solen, livskvalité!

 

 

 Mellan 5.30-9 så jobbade jag litegrann. Såg efter mina hostkids samt min värdmammas systers barn som är här på besök hela familjen någon vecka eller så. Så medans dem vuxna åkte iväg på middag så beställdes det pizza och köptes glass med kidsen. Dem underhöll sig själva med tv tittande och koj-bygge i källaren. Så jag satt ute på terassen och bara lät tankarna flöda till lite Bon Iver. Var nära att slå en pling till Hanna för en prommis eller nåt, men kom på mig själv i samma sekund som jag tog upp telefonen, att hon ju inte längre bor två hus bort. Snyft. Ses ju i Miami snart snart snart!

Nej nu ska jag ta och kika ett avsnitt Greys innan jag faktiskt ska ta och sova. Tänkte dra ut på en löprunda imorgon bitti innan jag skypar med Malin och sen åker in till downtown för mitt sista Au Pair möte ever, någonsinn!!!

Godnatt

Fredagen bestod av jobb, skapligt lugn dag och fick sluta sisådär kvart i 6. Hanna kom över och sa hejdå till min värdfamilj, fick småont i magen när jag insåg att på tisdag är det min tur.. Vi åkte i alla fall och hämtade upp Jorid och Anja nere vid Starbucks och begav oss sedan ut till Alki Beach för en avskedspicknick för Hanna. Var en helt perfekt kväll med nästan helt vindstilla, solnedgång och fullmåne.

 

 

Sa hejdå till våra tyska vänner och gick sedan hem till Hanna. Även fastän klockan var mycket och vi skulle upp vid tre tiden, åka till flygplatsen vid 4 (på morgonen), så gick det inte att sova. Så himla många tankar som bara snurrade i huvudet. Att detta var sista sleepovern här i Seattle hos Hanna. Att allt verkligen kommer till ett slut nu, dags att knyta ihop den stora säcken med alla minnen från denna fina och häftiga resa. Tror väl det blev sisådär 2 timmars sömn, och duktiga som vi var kom vi iväg några minuter innan 4. Tog såklart vägen förbi Kerry Park innan vi begav oss mot flygplatsen.
Att säga hejdå kändes inte alltför jobbigt, vet ju att vi ses i Miami om typ 2 veckor. Samt att vi bara bor med ca 40 minuters bilresa ifrån varandra hemma i Sverige. Inte förrän jag nådde den punkt på motorvägen där du får en vy över hela Seattle downtown, inte förrän då kom tårarna. Älskade stad! Och just i det tillfället så börjar Breakaway med Kelly Clarksson spelas på radion. Just detta stycke tycker jag summerar ens stora kliv hit till USA, att lämna tryggheten hemma och ge sig ut i världen!

 

 

 

 

Ursäkta, verkligen ursäkta (!) för dåligt skrivande denna vecka. Prick en vecka sen sist, inte okej. Antar att det har hänt en del, kanske inte i praktiken så att säga men känslomässigt. Såhär är det nämligen gott folk att jag har ju som ni vet gått ut och sagt att mitt hemresedatum är den 18e september, MEN i själva verket så landar jag på Svensk mark söndag den 2a september!!!!!!!! Soo Sweden, I´ll see you sooner than you thought!!!

Jag har hela tiden planerat att hålla detta som en överraskning, att komma hem helt utan att några visste (förutom Lisa och Josse, dem var de enda som visste). Hade varit så oerhört roligt att få se allas miner, speciellt familjen och de närmsta vännerna när man dyker upp nästan 20 dagar tidigare än planerat. ÅÅåååhhh. Men anledningen till att jag nu avslöjar allt nu är för att jag tror detta kommer bli bäst, med andra saker inplanerade tätt inpå hemkomst, så vill jag verkligen ha möjlighet att träffa alla nära och kära så mycket jag bara kan flera gånger om. Jag längtar ihjäl mig efter er allesammans, jisses amalia!!!!!!! Men snart, snart snart är jag hemma i älskade Sverige igen.

 

 

Det är så mycket som rör sig i tankarna dessa dagar, hur fort tiden gått och hur detta år verkligen har påverkat mitt liv. Jag har vuxit som person och fått uppleva så himla mycket, och att du snart lämna den här staden gör ärligt talat ont i hjärtat. Att lämna alla nya människor man träffat här, band man knytit och även lämna staden med stor S. Säger det igen, älskade Seattle vad jag kommer sakna dig och allt vad du innebär.

Det finns så mycket jag vill säga och så många personer att tacka för att detta år resulterat i en succé. Men nu, fram till tisdag så ska jag försöka spendera så mycket tid som möjligt med min värdfamilj. Klarar inte ens av ett försök till att förklara hur svårt det kommer vara att säga hejdå till dem, speciellt kidsen. Men det är som jag sagt till M och O nu i några veckor, det är inget Hejdå, utan ett På återseende!

 

Blev en skönis dag idag också, menat att jag skulle skjutsat killarna till deras sista dag på soccer camp men istället så skjutsade O´s kompis pappa igen. Så jag spenderade min lediga tid på gymmet, körde cardio maskiner och så Pilates. Sen var det snabbt hem som tusan och duscha, Pilates passet slutade 11.40 och 12 behövde jag åka och hämta hem killarna. Jag hann i alla fall och var där i tid, klappar mig själv lite på axeln ;)
Sen så hade O playdate hemma hos hans kompis så jag åkte hem och åt lunch, kollade lite Greys och sen vid 3 så åkte jag ut och hämtade barnens matteuppgifter och sen hämtade jag O på vägen hem. Vid 4 så var det "speleftermiddag" i en av leksaksaffärerna uppe på avenyn, massa kids som samlas för att spela Magic (ni vet, spelkort och grejjer, typ Pokemon) tillsammans, så det var han ivrig på att få göra. Han sprang upp dit före mig och så kilade jag in på postkontoret i samma veva. Kikade lite om det var möjligt att skeppa hem alla saker i en resväska istället för en stor kartong, och det sa dem skulle fungera jättebra. Superskönt för grejen är den att min lilla resväska är precis på gränsen för stor till att klassas som ett handbagage, och det känns inte som att jag vill ta risken att ta med det runt och sen få betala det som en extra väska ifall dem säger att den är för stor. Så glada nyheter där. Ska se till att skeppa hem nästa vecka, trodde jag skulle hinna denna, men ska försöka sålla ut lite en gång till. Dem går ju på vikt med hem skeppningen och vill inte att det ska gå på en förmögenhet. Fixar sig nog.

Nu ska jag göra mig iordning för kl 6 så slutar Hanna och då åker vi & hämtar upp Emma i Mt Baker och sen vidare till Bellevue för att äta på restaurang. Fira in fredagen och helgen litegranna. Ha det fint så hörs vi, puss & kram