Det är precis vad jag försöker intala mig själv just nu efter att ha gråtit floder under kvällen. Ätit jättegod middag med hela familjen, och redan då började tårkalaset när det ska utbringas skål och M ställer sig upp från sin plats och säger "I want to thank everyone for being here tonight on this dinner, and I want Emelie to stay forever and that we never would go travelling to Europe so Emelie could stay here with us". Då brast det. Jag har alltid vetat om att jag är en sucker för jobbiga/ledsna stunder, men att jag redan under middagen skulle börja gråta räknade jag inte med. I alla fall, sen stack alla kids iväg och köpte glass på Molly Moon (där dem gör hemmagjord glass) och sen blev det dags för paketöppning. Jag fick helt underbara presenter av min värdfamilj, en supersnygg tröja där det står Queen Anne, en läcker fotoram med Seattle och paraplyer, ett väldigt behövande resebidrag samt ett väldigt fint skrivet kort som gjorde att tårarna forsade. Det blev ännu mera verkligt där, med dem orden nedskriva, att jag verkligen åker. Av mig fick dem en fotoram med en bild på alla oss från stugan i Glacier National Park. Samt ett presentkort så att hela familjen kan åka upp i Space Needle, för det har ingen av dem gjort och jag vet att M och O är rättså excited. Sen såklart så knåpade jag ihop ett stycke text på ett kort, gjorde mitt bästa med att försöka få ner allt i ord, men det är tusan så svårt. Allt som dem gjort för mig under det här året, hur dem från dag 1 välkomnade mig in i deras familj med öppna armar och ett glatt positivt intryck. Det är jag dem evigt tacksam för! Dem är min andra familj, min familj på andra sidan jordklotet i Seattle, USA!

 

 Imorgon bitti vid 10 tiden så ska jag skjutsa iväg dem till flygplatsen, känns skönt att göra det och få den absolut sista stunden med dem. Ännu mera tårar då räknar jag med, men ska försöka att tänka positivt. Som jag sagt till M hela kvällen, att minnas de helt fantastiska stunder vi haft tillsammans och allt roligt vi gjort! Att vi åkte skidor uppe i Montana, åkte båt under sommaren och hur vi gjort varje dag speciell.

Ska ta och släcka ner här nu för att få lite sömn så vi hörs mer imorgon, godnatt!