Ehm ja, vart ska man börja? Jag är hemma igen, efter en total flopp i England. Tänker inte gå in mer på detaljer men det kan sammanfattas som så att jag helt enkelt kände mig klar med au pair livsstilen samt saknade allt och alla här hemma. Det är då en sak jag insett under mitt år i USA och annat resande som skett, att vi har det riktigt bra här i Sverige. Att jag har helt underbara vänner, en fantastisk familj och ett hemtrevligt hus i en stad som faktiskt är helt okej. Jag känner att jag uppskattar saker på en helt annan nivå än vad jag gjorde innan jag åkte till USA, då det mesta togs för givet.
Hur som, jag landade på Skavsta flygplats i lördags kväll och pappa & Rickard kom och hämtade mig. Vi åkte hem och möttes av mamma i dörren som någon timme tidigare kommit hem från Ullared, samt en glad ylande vovve. Kändes underbart att vara hemma och det gör det fortfarande. Efter Body Pump passet igår, när jag satt i bastun och drog ljupa andetag, kom tårarna. Ett stort lyckorus drog över hela mig och ja, vad mer kan jag säga än att jag är så himla glad över att vara hemma. Och veta att jag inte behöver stressa för att träffa några osv osv. Jag hinner, och det känns superskönt!

 

På kvällen sen så kom Josse och Lisa över hit, vi kikade X-factor, gjorde kanel stekta äpplen samt kollade "den nya" Beck filmen från 2009. Ni är underbara tjejor, så himla underbara!

 

Nu är jag nyss hemkommen från en regnig promenad med hunden. Ska ta och skriva iväg några mail och sen göra mig iordning, sen ta bussen kl 11 in till stan och gå till Arbetsförmedlingen. Lika bra att skriva in sig, I guess. Ha en fin dag så hörs vi, :)