Lördagen började då tidigt med frukost och sen kom Jorid, vid halv åtta tiden kom vi iväg i bilen mot Snoqualmie (ett skidställe ca 1 timme från vårt hus). När vi närmade oss så övergick Seattle regnet till snö och det visade sig att vi fick mycket snö hela dagen lång. Barnen hade skidskola så Jorid och jag åkte själva. Backarna var bra men kylan, våta kläder och snöstormen gjorde oss väldigt kalla. Gick in och värmde oss och hade lunch, åkte lite till och sen var vi tvugna att besöka "Ski patrol" (typ som sjukstugan) för Jorid kunde inte röra på sina tår, ena foten var värre än den andra, där var tårna frusna som isbitar. Så efter ca en halvtimme därinne väl omhändertagna så åkte vi några åk till innan det var dags att gå bort till bilen för att börja färden hemmåt. Under dagen hade det kommit totalt ca 15 cm nysnö, helt galet. Men allt var som borta när vi närmade oss Seattle igen, där hade det även slutat regna och solen visade sig till och med lite grann.



När vi kom hem tog jag en lång varm dusch och åt sedan lite kyckling, morötter & bröd och lite senare fick jag skjuts av Chris in till downtown (han skulle hämta upp barnens kusin i samma veva) så jag kunde ta bussen ut till Mt. Baker där tjejligan befann sig för kvällen. Väl där skärde jag upp en stor skål med frukt och bröt lite av min mörka choklad med apelsin över allt, supergött! Sen blev det tjejsnack och film i stil av Love and other drugs, uppe på tredje våningen, älskar det stället mer än nå annat typ haha ;)  När klockan närmade sig halv tolv på kvällen så begav Hanna och jag oss till busshållsplatsen för att ta bussen till down town och sedan byta till 2an mot west Queen Anne. Grejen var bara att vi fick vänta 30 minuter på bussen från Mt. Baker, 30 kalla och frussna minuter men sen kom äntligen bussen. Nere i down town fick vi sedan vänta ca 15 minuter och var påväg att få en "bamsekram" från en äcklig pundare. Oh no sa jag och backade undan, medans Hanna körde Don´t touch me please och backade undan hon också. Djupt inne menade han säkert väl för han såg att vi stod och frös, men ville vi ha en kram av honom, nej verkligen inte! Tillslut kom vår buss och vi var väl hemma på Queen Anne ungefär vid ett tiden.

När jag kommer in ser jag att jag fått ett grönt paket från kära folket därhemma. Går ner på rummet för att öppna det men loggar in på datorn först, då är mamma inne så vi skypar under tiden jag öppnar..


Lyckan som uppstod när jag såg att jag fått det jag önskat sååååå mycket: Messmör! Ska bli gudomligt gott på morgonsmörgåsarna framöver. I kuvertet låg ett brev som Rickard skrivit, ord som gick rakt in i hjärtat och resulterade i forsande tårar nerför kinderna. Att ha ett syskon är.. obeskrivligt grymt bäst! Speciellt när man växer upp, får bättre kontakt än vad man någonsinn haft innan och märker genom åren hur fighter och bråk byts ut mot tennis matcher, löprundor och roligheter. Jag antar väl att det är sant så som de säger,  syskonkärlek börjar alltid med bråk ♥

Innan jag somnade sen på natten så hann jag kolla ett avsnitt av Beverly Hills, fastän klockan hade passerat 02. Lite smågalet, men slappt och skönt. Har blivit som ett kvällsberoende jag inte kan somna utan.. ;)