Eller ja, jag skulle väl inte kalla den minigris direkt kanske, ganska stor och biffig. Hur som, hela grismysteriet började igår när jag sprang på Hanna och hennes värdbarn påväg till simningen för att hämta upp M. Dem berättade att dem sett en gris gå omkring bara ett block iväg. Helt själv utan ägare eller nå. haha. Blev helt paff, vem släpper liksom bara ut sin gris på grönbete i ett bostadsområde? Kom väl fram till iaf att den ju måste rymt från någon. Sen i förmiddags idag när jag var ute och joggade och kom samma raksträcka som Hanna sagt att dem sett grisen så vad tror ni inte stor där och bökar i gräset? Jo, grisen!! En svart tjejgris med massa ragg. Blev lite småskraj så skyndade hem, vad vet jag om den börjar känna sig hotad och får för sig att börja jaga mig eller nå.. Inte för att jag tror att det skulle hända men, man kan aldrig vara för säker.
Sen på eftermiddagen när jag skulle åka och hämta barnen från skolan så stötte jag på grisen igen, nu liggandes i gräset i solen på samma ställe som tidigare. Lustigkurre tänkte jag och körde vidare. Berättade sedan för barnen vad jag sett och självklart blev dem helt excited, det snackades om att gå på grisjakt osv. Så för att ge dem en chans att se grisen så åkte jag en liten omväg till simningen för att passera gatan där jag senast såg den. Grisen var kvar, och hade även fått sällskap av flera barn samt mammor som stod runtomkring. Självklart ville O och M kliva ur bilen och titta närmare, och eftersom vi hade lite tid över så parkerade jag bilen och lät dem hoppa ur. Det visade sig att grisen, med ett väldigt drottninglikt och cheesy namn som jag glömt för tillfället, bodde i huset som hon låg utanför. Dens ägare stod uppe på gården och fixade i rabatten så han berättade hur grisen gillade det sköna vädret och att vara utomhus. Så mysteriet var då löst, grisen hade en ägare. Samt att den inte verkade farlig för fem öre ;)

Förövrigt idag så har jag skypat med Josse och Camilla, supertrevligt! Saknar dem nå oerhört. Sen blev det en joggingrunda och sedan en "picknick" i Kerry Park sittandes på muren i vårsolen med Hanna. Vyn idag var oslagbar, kunde se hur långt som helst samt att Mt. Rainer (berget) syntes klart och tydligt och man riktigt såg hur toppen täcktes av snö.