Idag har det varit en väldigt lång och bra dag! Efter joggingrundan så käkade jag lite lunch och stack sedan över till Hanna för att kolla klart på Stuart Little, den här gången valde vi med svenskt tal vilket blev mycket roligare eftersom man mindes tillbaka när man sist såg den som barn. Åhh, massa roliga scener i den filmen, mycket skratt! Vid ett tiden så kilade jag hem och tog sedan bilen för att hämta upp barnen i skolan, dem slutade nämligen tidigare idag. 2 timmar. Dem var på bra humör och vi åt lite snacks och dansade till wii dance när vi kom hem. Sedan gick vi bort till simhallen och dem simmade i 45 min, M´s basketboll träning var inställd så istället för att gå hem direkt efter simningen så stannade vi ett tag i parken och spelade lite fotboll. Kalas-kul! När vi kom hem så kom vi överräns om att vi skulle göra chokladbollar att ha till efterrätt, och till middag skulle jag göra makaroner och svenska köttbullar. Det gick strålande, förutom den lilla missen att makaronevattnet kokade över lite och hamnade på gasolen, blev en lite större låga än vanligt och mitt hjärta gick väl i 140. Jäklar vad rädd jag blev, såg bara eldlågan och tänkte väl något i stil med - nu börjar det brinna! Vilket det självklart inte gjorde. Fortsatte med matlagningen men på en annan platta och stekte köttbullarna. Under tiden vi lagade mat så hade vi musik på och jag och M små chattade lite i köket, hade en härlig stund. När maten sedan var klar och vi ätit så kunde jag inte fått bättre betyg, dem är väl för goa som ger mig poäng 20 på en skala mellan 1-10. Blev riktigt glad, även fastän makaroner och köttbullar nog är det simplaste man kan laga, men ändå. Dem vill till och med ha det i lunchlådan imorgon istället för smörgåsarna med peanut butter/jelly. Chokladbollarna som M gjorde fick också bra betyg, en utmärkt middag stund helt enkelt! Efter att jag tagit reda på disken och allt så spelade vi go fish, med andra ord - finns i sjön. Efter några omgångar så gick vi ner i källaren och kikade ett avsnitt av Modern Family och sen vid 8 tiden så kom mina värdföräldrar hem.

Jag mötte upp min kära granne Hanna och vi begav oss till Starbucks för lite kvällstankar/häng. Blev en del snack om våra vovvar därhemma. Så knasigt, men mamma och pappa - jag har kommit fram till att jag saknar doften av våt hund! Samt Atlantas rutin med kaviarmackan och vinkningen. Åh kan verkligen inte föreställa mig hur det kommer kännas att få gosa med henne när jag kommer hem om 11 månader. Saknar min vovve!
Just det här med att sakna saker hemifrån känner jag av rätt mycket nu. Saknar personer, rutiner, alla möjliga livsmedel, mitt duntäcke, att krypa upp i soffan en sen kväll och kolla Navy CIS med lite keso och sylt/bär. Eller bara att komma hem sent från en filmkväll hos Lisa. Ja listan kan göras lång. MEN, det jag kommit underfund med när jag gjorde min lista över månaderna, är att jag verkligen ska ta vara på den tiden jag har här. 1 månad har redan gått. Jag befinner mig i Seattle i USA. Detta har verkligen varit en stor dröm och ett stort mål för en längre tid, och nu är jag här. Att jag längtar hem till saker är inget ovanligt, det gör alla au pairer. Men något jag måste påminna mig själv om är att inte låta det påverka mig såpass mycket så jag inte kan se chanserna att uppleva och njuta till fullo av min tid här i staterna. Det är verkligen svårt att försöka förmedla allt man känner, för det går verkligen som i en bergochdalbana och känslorna är sådana jag aldrig haft förut. Längtan efter rutinerna hemma liksom. Rutiner som jag, när jag befann mig hemma, tyckte det skulle bli skönt att byta ut. När jag kommer hem då vill jag verkligen kunna se tillbaka på det här året som ett år med mycket nya händelser, upplevelser och allt roligt som hänt. Jag vill verkligen inte minnas året som ett år då jag längtade hem alldeles för mycket och inte insåg att jag kommer komma hem, så småningom. Och vardagen hemma kommer finnas kvar, definitivt i stora drag iaf. Det gäller att leva nu, fokusera på dagen och vad som sker här och nu. We might not get tomorrow, right? Min tid i USA är här och nu. [vet inte vad jag egentligen fick ut av dessa rader, men det var skönt att få skriva av sig].

Nu ska jag i alla fall krypa ner i sängen. Imorgon bitti ska jag gå på mitt första bodystep pass och klockan 12 bär det iväg mot körkontoret för att ha uppkörning med bilen. Håll tummarna!!  Ha det toppen så hörs vi, godnatt!