Okej, vart ska jag börja. Jag har aldrig någonsinn varit såhär nervös i hela mitt liv! Och då är jag riktigt ärlig. Jag var inte äns såhär nervös på jobbintervjun till Stadium, eller när jag skulle rycka tånageln. Detta var riktig nervositet, det ska gudarna veta. Men shit vad jag känner mig glad nu efteråt, för samtalet tycker jag gick jättebra. Precis som jag hade hoppats så höll mamman konversationen igång vilket gjorde att jag började känna mig mer och mer bekväm med engelskan. Speciellt när man får höra: "Your english is excellent and you have nothing to be nervous about". Ändå satt jag där nervös som jag vet inte vad hehe, men det hör väl till. Inte varje dag man pratar i telefonen med en riktig Amerikansk. Hur som, vi pratade lite om området, barnen, en vanlig dag, arbetsuppgifter, intressen, aktiviteter och av alla mina förberedda frågor så ställde jag kanske ett fyrtal.. Men det känns bra att jag ändå var väl förberedd. Hon sa även att jag kunde få deras nuvarande au pairs mailadress så vi kunde prata lite också, få saker ur hennes perspektiv och så vilket jag tycker lät som en jättebra idé. Mamman verkade jätte trevlig och jag längtar tills jag ska få prata med pappan och barnen!  :D

Efter att vi lagt på så sprang jag ner till mamma och kramade om henne, sa att det kändes väldigt bra och berättade vad vi sagt. Sen när jag kom upp på rummet igen så ser jag att Seattle mamman har skickat ett mail, där stod det att hon tyckte det var trevligt att prata och att vi borde skypa. Ja ja ja!! Just nu är jag så otroligt glad, sån lycka så det är inte sant. Vet inte vad jag mer kan skriva, är det något ni undrar så kommentera er fråga eller maila mig (svarar gärna). Nu ska jag byta om till pyjamas och gå och sova, ska upp om sex timmar och spendera dagen på Vreta dagis med alla söta kids. Ha det bäst så hörs vi!