Imorse när jag satt och kollade på Vakna med the voice och njöt av sovmorgon och frukost framför teven så får jag plötsligt syn på en liten blåmes flygandes på vår inglasade altan. Skrämd som den är, och säkert frustrerad över att inte komma ut, flyger den in i fönsterruta efter fönsterruta. Jag bestämmer mig ganska snabbt för att självklart göra en räddningsinsats genom att gå ut på altanen och öppna upp hela kortsidan där vi har skjutdörrarna. Efter att den lille blåmesen störtat in i fönsterrutorna x antal gånger och sitter helt utmattad på filten nedanför dörrarna, så vågar jag mig ut. Iklädd en filt och hoodtröja, för att inte bli attackerad, öppnar jag försiktigt upp skjutdörrarna och säger åt lillen att flyga ut. Han vrider sitt lilla huvud och kollar mig rakt i ögonen och flyger sedan glatt ut till närmsta tall. Jag tolkar ögonkontakten som ett tack. En bra start på dagen, att få rädda någon som inte kunde rädda sig själv.