Jaha, då var operationen gjord. Hade nästan glömt bort hur ont den där jädrans sprutan faktiskt gör. Minnet färskades upp en aning idag efter två oerhört smärtsamma bedövningssprutor. Läkaren och hans hjälpreda verkade veta vad dom sysslade med, så jag kunde känna mig lugn. Men lugn var nog det enda jag inte var. Låg och spände hela låret och foten bara krampade, tillochmed vänsterfoten och tårna krampade. Fastän det var höger stortå som dom grejjade med. Och när repliken som jag hört så många gånger, men fortfarande hatar mer än något annat kom "nu kommer det sticka till lite", så bröt jag ut i flodtårar. Herre gudars vad det kändes. Hemskt. När allt var klart så frågade doktorn om jag ville se nagelbiten som dom tagit bort. Jaa sa jag lite tveksamt men ändå nyfiken. Trodde inte den skulle vara så stor. Såg ganska snuskigt ut, och det var ändå bara nagelbiten. Tänk hur min tå kommer se ut. Usch. Men iallafall, jag ska till fröslunda vårdcentral imorgon för omläggning av bandaget. Så nu hoppas jag verkligen att jag aldrig mer ska behöva återvända till kirurg mottagningen. Heller inte till någon annan tå specialist. Nu ska det här bli normalt, eller ja - så normalt som det någonsinn kan bli!